Första syskonet – en ”liten” katastrof
Man kan på många sätt förbereda ett barn på att det snart kommer att få ett syskon. Genom att visa andra små barn och berätta om barnet som växer i magen så kan även mindre barn vara riktigt väl förberedda när en liten bebis kommer in i hemmet. Hos mina barn har jag sett att de rent av varit förväntansfulla. Men allt kan man inte förklara, till exempel vad bebisens ankomst konkret kommer att betyda för vardagen. Det är en erfarenhet storasyskonet själv måste göra den första tiden.
 
Lille goe William (2 år) har nu blivit storebror! Han pussade och kramande och höll sin bror med stort intresse på BB. Nu är vi hemma och William vill gärna hålla och pussa John. I torsdags när vi kom hem så var han glad och förväntansfull, och på kvällen ville han gärna sova i vaggan med John. På morgonen frågar han efter lillebror och vill komma och pussa och krama.
 
En kväll när jag satt och ammade John och för tredje gången höll efter William för att han trängde med sin armbåge mot Johns huvud så brast allt för honom. Jag reste mig för att byta blöja på John, som inte fick ro att äta, och efter kom William med Johns blöja i handen – med tårarna trillande utför kinderna. Han klängde sig mot mitt ben och var helt förkrossad. Sådan har jag aldrig sett honom! Jag kramade och höll om honom. Och när jag kom till soffan så ville han upp i famnen. Lade ifrån mig John och tog William i famnen. Han grät och grät. Sedan lugnade han sig. Efteråt började han säga "nej" till min hjälp. Jag får inte byta blöja, inte ta på ytterkläderna… Det är som om att han säger nej för att ”ge igen” då han exempelvis inte får klänga bakom min rygg när jag ammar John. Vid skötbordet idag var han både trött och frustrerad och sparkade och grät samtidigt. Han lugnade sig dock när jag fick krama och hålla om honom.
 
Mormor och morfar har varit här och de har ägnat William mycket tid. Ikväll ska han få göra något bara med pappa. I veckan lagade William och jag mat tillsammans som vanligt, och satt och spelade gitarr och sjöng. Ska försöka stjäla fler sådana tillfällen tillsammans så att han får känna sig prioriterad, värdefull och älskad. Det märks att han tycker det är bra när jag får kvalitetstid bara för honom.
 
I natt fick William hög feber och han har varit ynklig hela morgonen. Nu vilar han. Förmodligen så går febern över och förhoppningsvis blir han kvitt sin hosta och snuva snart också. Stackars liten! Han finner sig rätt bra i att ligga nästnärmast mamma då John måste få dia. Men han ska ha min hand och känna att jag håller om honom också.
 
Han pussar lillebror men testar gränserna med vad han får göra ibland, och gråter emellanåt om han vill ha mamma helt själv vid uppvaket på eftermiddagen. Jag diar lillebror och pusslar med William samtidigt, vilket brukar gå bra. Då är båda pojkarna nöjda och tysta.
 
Försöker att ta mer tid till pratstunder med William nu, men det märks att han upplever att lillebror tar allt mer tid och blir lite ”svartis”. Först pussar han men sedan kan han dra en repa i huvudet på John när han lämnar honom i babysittern.
 
Ett nytt syskon gör mindre skillnad?
För den som redan är lillebror eller lillasyster så kanske ett nytt syskon gör mindre skillnad. För vår del har det känts så.
 
John (Williams lillebror) är mycket hänsynsfull och märkbart stolt över lilla systern. Första natten hemma kom han till vår säng, men bökade inget. Visste liksom att lillan låg där hos mig. Han makade in sig under täcket bakom min rygg och blev helt stilla! Var så stolt över honom.
 
William är duktig. Han gav lillasyster på flaska när jag inte kunde dia henne. Hon somnar så gott i hans famn.
 
Stor – och för liten
Mina pojkar har stor glädje av varandra. De har lekt oändligt mycket tillsammans. Det gör de fortfarande, men för en tid så har ”lillebror” varit för ”liten” för Williams lekar enligt vad han själv uppger. Då duger lillebror som lekkompis bara ibland.
 
William (4,5 år) och John (2,5 år) bråkar en del just nu. Det är som om alla spänningar över den nya situationen (med en ny familjemedlem) går ut över deras relation. Eller så har de kommit ifrån varandra så mycket utvecklingsmässigt. John leker gärna självständigt och inte lika mycket på Williams kommando längre, och William kräver ”mer” känns det som, men det kan ju också vara en inbillning att man ska stimulera honom, när han kanske mest behöver närhet och ärlig uppmärksamhet och uppmuntran. Han säger emot och använder samma ord mot oss som vi använder mot honom. Vi blir osams flera gånger på en dag. John slår ifrån när William muckar med honom och kastade en leksak så storebror fick ett litet ärr under ögat.
 
Mer att tänka på
En del mammor som fött flera barn kan berätta hur de glömt det nyfödda barnet hemma. Ofta sker det då de är lite yra av amningshormoner och har mycket att styra med kring hemmet och äldre barn. Och visst blir det mer att tänka på med syskon som föds. Det är nog den bästa definitionen av vad det innebär att bli flerbarnsförälder: Det blir just ”mer” av i stort sett allting.
 
Jag var med om en ”rysare” när en ouppmärksam tunnelbaneförare stängde dörrarna så att William (2,5 år) nästan kom i kläm. När jag drog honom åt mig (detta var precis när vi skulle gå på tåget) så stängdes dörrarna helt och innanför stod vagnen med lille John i (6 månader). Jag hade liksom bara hunnit få upp vagnen på tåget. Till min bestörtning så öppnades aldrig dörrarna igen utan tåget rullade iväg! Chockad sprang jag upp med William i en hand och telefonen med numret 112 slaget i den andra. Kom upp för trappen till biljettkuren och bankade på glaset för att kalla på SL-personalens uppmärksamhet. Sedan brast det för mig och jag stod där och hulkade och försökte få dem att agera så snabbt som möjligt för att få stopp på tåget och sända personal att hämta min lille son! Hu! När allt var över - min man hade kommit, och jag visste att John var i säkert förvar - så hade jag ont i magen och kände mig alldeles yr. Det var en pärs! Tack gode Gud för att allt gick bra! En liten trygghet kände jag i att en dam i tågvagnen såg allt och mötte min blick när jag stod kvar på perrongen med William och tåget rullade iväg. Tänkte att hon skulle se med ett extra vakande öga på vagnen med John, som förutom att vara förarlös, stod helt olåst! Genom SL:s ledning hade tåget stannat två stationer senare och personal hämtat John – vilket innebär att dörrarna där vagnen stod hade öppnats och stängts en gång redan!
 
Både John (2,5 år) och William (4,5 år) tar god hänsyn till Elinor (6 månader) och vill hjälpa till med matningen, och vid andra tillfällen få henne att skratta. William lyfter och bökar lite för mycket med henne ibland. Medan jag var i köket och lillan satt på mattan i blöjsnibben i ett angränsande rum så hann det tydligen hända en del. ”Kolla”, uppmanade William när jag kom in. Han hade satt på henne klänningen och knäppt alla knappar.
 
En annan gång blev jag tvungen att avbryta banan-matningen för att John ville ha hjälp på toaletten. Jag uppmanade William att ”inte röra något” när jag lämnade Elinor vid bordet en kort stund. Men när jag kom tillbaka hade han prövat att mata henne. Visserligen hade han velat göra mos av bananen på samma sätt som jag, men bitarna var ju alltför stora. Jag hann bli riktigt rädd för vad som kunde ha hänt om lillan skulle ha satt en bit i halsen, och fick ett utbrott på William för hans olydnad.
 
Jag vill va som du!
Det är nog ganska vanligt att småsyskon i perioder vill vara och göra som sina äldre syskon.
 
John (1,5 år) vill göra allt som William (3,5 år) gör. Igår tog han efter vid matbordet. Äter gör han ju själv, men William brukar be om papper att torka munnen med. Det gjorde minsann John också, torkade och lade det ifrån sig. När William begärde mer mat genom att hålla ut tallriken till mig så tog det inte lång tid förrän John gjorde detsamma!
 
John (1,5 år) försvarar sin bror – såsom när en kompis var här och William och kompisen började bråka om en sak. Då fick kompisen sig ett slag av John som malligt visade att hans storebror ”rör man inte”.
 
Jag borde ha tagit ett foto av William och Johns cyklar häromdagen! Lillebror hade gjort just som storebror! Där låg Williams två-hjuls-cykel omkullvält mot asfalten och jämte den hade John lagt sin trehjuling och mycket noga sett till att den också vilade på två hjul i marken, med ett snurrande upp i det blå.
 
Läs mer om var dag med barn