Jag blir så glad när jag ser dig!
När barnet ”fyllt ett halvår” så upplever man det ofta inte längre som en bebis. Det är en kompetent liten varelse med en tydlig personlighet. Barnet ler, gör språkljud, och sträcker armarna efter saker det vill ha – eller när det vill bli upplyft. När mammas och pappas bekanta ansikten kommer inom synhåll gör det positiva utrop – och sprattlar till med kroppen. Uppmanar du ditt barn till det, kommer barnet att lära sig att vinka adjö när någon går. En av de mer underliga företeelserna som man kan iaktta hos dessa små barn är ”kompisgråten”. Barn blir liksom oroliga av att höra andra gråta och faller ofta själva i gråt.
 
Elinor, 6 månader, verkar vara nöjd med livet. Hon kan sitta och undersöka saker eller ligga i sängen en lång stund då hon har vaknat och bara sjunga och titta på sina händer och fötter. Det är mest när hon blir hungrig och trött som gnällgråten kommer fram. Med ett gott morgonhumör vaknar hon och verkar se fram emot nya äventyr och upptäckter. Att lägga sig är inte lika kul, men ibland visar hon tacksamhet även för en kommande sovstund.
 
William, 6 månader, gnuggar och biter i allt han får tag på och gör lustiga ljud genom att föra munnen fram och tillbaka över mammas och pappas haka eller knä. Ibland leker han med flera leksaker i händerna. Då han har en leksak i varsin hand kan han slå dem mot varandra. Han dreglar över dem, biter, smakar och slår. Stortårna tycks vara goda. Dem kan han ligga och suga på.
 
Spara minnen
Skriv upp vilka ljud ditt barn gillar att göra – och hur det åstadkommer dem.
 
Tips
Det är tacksamt att leka med barn som är ett halvår gamla. Pröva att närma dig barnet med ett gosedjur och burra in det i barnets mage. Säkert kommer ditt barn att skratta och vilja se dig upprepa leken. Sjung tillsammans. Använd dina händer för att fånga barnets uppmärksamhet. Stäng och öppna till exempel din hand när du sjunger ”Blinka lilla stjärna”. Klappa i händerna, och för ihop barnets händer i en handklapp. Det kommer att lära sig att kunna klappa själv! Barn i den här åldern brukar sjunga långdragna strofer. Lek med ljudet genom att sätta din hand snabbt framför barnets mun och släpp igen – snabbt och upprepade gånger (som när du själv gör ”indianrop”). Barnet kommer kanske själv försöka åstadkomma samma sak genom att föra sin mun mot din arm eller axel och ”sjunga” samtidigt.
 
Undersöka världen
Barnets nyfikenhet på omvärlden brukar visa sig i dess rörelser. När du håller barnet eller då det sitter i vagnen vrider det huvudet och kroppen mot olika ljud- och bildupplevelser. Att få barnets stilla på skötbordet är snart inte lika enkelt som det var några månader tidigare. Här får du göra blöjbytet till en rolig lek, och kanske spela pajas med skramlor.
 
William, 7 månader, är nyfiken på alla ljud. Han tittar efter stora fordon som låter mycket.
 
Det verkar vara roligt för honom att se sig själv i spegeln.
 
Vi har säkrat skåpen och gjort ett ”eget” till William med plastbyttor och burkar. Dit tar han sig och river ut sakerna. Allt ska hamras mot bord eller golv. Och skakas.
 
Ofta roar han sig med att tappa saker och dra sig av mössan i vagnen. Vid matbordet vill han ”ge” till mamma och pappa.
 
8 mån: William verkar kunna släppa saker med egen vilja. Han låter föremål falla till golvet om och om igen. Ingen har väl sett ett sådant kladd vid måltiderna – maten finns överallt: på golvet, kläderna, väggarna och bordet.
 
John, 9 månader, har nu inlett en bana av undersökande och ska rota och klämma, trasa sönder allt! Sedan ett par veckor har han ivrigt sysselsatt sig med att plocka i och ur saker ur lådor och behållare. Varje dag tar han sig nya upptäcksfärder i hemmet. Han älskar också att gunga och att få leka fritt på Öppna förskolan.
 
William, 10 månader, leker med en boll och kan både kasta och ”sparka” den framför sig, om än något klumpigt. Han vill hjälpa till att bädda sängen.
 
Att träna och att öva om och om igen har blivit populärt. Eller? Så kanske han alltid har gjort, det är bara det att jag ser det bättre nu. Han kom på hur han skulle ta sig upp på lekbilen och gjorde om proceduren flera gånger, detsamma med rutschkanan och badbaljan.
 
Han är intresserad av bilder på sig själv och kollar noga när jag visar i bilderboken som har luckor med foton under. Han har några egna som han ”springer runt” med och placerar ut på olika ställen.
 
William har börjat gilla att ”spela” på gitarren. Han drar sina små fingrar över strängarna – eller kryper in mellan jag och gitarren och spelar med. Sedan flera veckor tillbaka tar han gärna en runda med tamburinen. Det låter så mycket och är så skoj!
 
Killen har fått dille på att klättra! Allt ska han upp på. Från pallen som jag köpte kan han ta sig upp lite högre, och han övar och övar. Än så längre behöver han ngt att ta tag i för att komma upp. Rutschkanan tar han sig uppför (jag passar honom förstås så att han inte faller bakåt) och sedan får han hjälp att åka ner. När han lyckas med något – som första gången han tog sig uppför rutschkanan så tog han tag i sidorna och hoppade och ropade av förtjusning – en liten ”härjare” alltså!
 
Han stänger och öppnar dörrar, lådor och skåpsluckor. Mest intressant är förstås att placera in eller ta ut något först. Han är mycket medveten vid påklädningen och har gjort försök att hjälpa till. Bland annat lade han en socka på foten. Han vet vad han ska göra för att armen ska kunna komma in i tröjan. En dag befallde han mig att sätta på honom skorna. När det var gjort plockade han fram mina och med ”öh-öh”-prat och menande blick lät han mig veta att jag skulle ta på dem.
 
William staplar och tar bort. Plockar i grejer, placerar, ger och tar. Han kommunicerar med gester, ljud och uttryck. Numera kan han peka med ett finger från min famn på något som han vill att jag ska förklara.
 
Spara minnen
Har du sett om ditt barn klarar det så kallade pincettgreppet och skulle kunna ta upp ett risgryn? Skriv upp datumet. Har du märkt om ditt barn har en förkärlek för något speciellt – en favoritsysselsättning? Notera när ditt barn börjar hjälpa till vid påklädningen och när det vill att du ska ta på det sockor och skor.
 
Tips
Allt du gör med barnet är en typ av kommunikation. Om ni ger och tar så är det också ett sätt att kommunicera och både ha roligt och lära känna varandra. Lek sådana lekar.
 
”Roliga” lekar
Barn leker på sitt personliga sätt, men många av lekarna liknar varandra hos olika barn. Med ett mer rörligt barn i huset hinner det hända mycket!
 
John, 9 månader, sitter och plockar in och ut saker ur tvättmaskinen. En annan favoritsysselsättning är att leka med det blå rengöringsmedlet i toaletten när ingen ser på och hinner stoppa honom. Han har en fin social sida och trivs när han får vara i mångas sällskap med mamma och pappa i närheten. Han vill vara med i storebrors lek, men leker gärna själv också. En av favoritsysselsättning är att plocka saker i burkar och andra förvaringssaker fram och tillbaka – mest i. Han börjar bli mammig och känslig över att storebror också vill få plats i mitt knä, när han helst vill ha ”mamma-tid” ensam. Men han tycker det är busigt att få skoja med mig och brorsan i kurragömmalekar, klättra på mig och sjunga tillsammans. Han verkar vara rytmisk och klappar gärna i händerna och skakar ”rytmikägget”.
 
William, 10 månader, placerar saker avsiktlig på olika ställen. Han sorterar dem, lägger i och tar ut. Jag hade knappt hunnit placera in en tom kartong i rummet förrän den var till hälften full av leksaker som han hämtat ur en annan förvaringsbox. Just nu har han dille på att ta loss tvättkorgslocket (och gärna om han hinner innan jag är där och dra ut kläder på golvet) och sätta sig själv i det på golvet. Kanske leker han att det är en liten båt? Han har också börjat krypa in under bord och stolar och i skrymslen. Fast han kan inte alltid ta sig ut själv ur de trånga ställena.
 
En dag lekte William ”Sverker på Plus”. Han tog min roll on, lyfte på toalettlocket och kastade ner den där. Usch, usch! Senare fick pappa sig en chock när ha hittade två fina skor under det stängda locket.
 
Han fortsätter att gömma saker i vår golvkruka. Det blir en hel hög där efter en dag. När man ska tömma den kan man hitta en trädkniv; en grön, en randig och en blå socka; en klocka, ett foto… Listan kan göras lång.
 
William biter gärna i min haka när han ska somna och suger som på bröstet (det blir sugmärken om man inte ser upp!).
 
Vi leker ”gömma-hitta”-leken. Jag gömmer mig bakom gardinen eller i ett angränsande rum. Sedan kommer han och letar. Jag hoppar fram och ropar ”här är mamma!”. Sedan gömmer William sig – mest bakom gardinen, och tycker det är lika roligt att titta fram när mamma ropar ”var är William, var är William?”.
 
Han leker även ganska mycket för sig själv – hittar på saker att göra, men vill gärna leka med mamma och pappa också. En lek är jaga-ta-fatt-mig-och-busa-leken. William kryper under bord och stolar och tittar så att jag följer efter (så gott jag kan!) Sedan tar jag fatt honom och biter lekfullt i benet…
 
Spara minnen
Vilka lekar tycker barnet är roliga?
 
Tips
Under andra delen av barnets första levnadsår brukar lekar som ”tittut”, ”kurragömma”, ”kom-och-ta-mig” väcka intresse. Lek tillsammans – enkelt och roligt.
 
Lämna mig inte!
Barn upptäcker tidigt att de kan påverka sin omgivning. Genom att skrika kallar det på din uppmärksamhet. Du ger barnet vad det behöver. Den som ger barnet dess dagliga vård kan oftast tolka signalerna lättare än andra. Barnets uttrycker inte sina behov enbart genom rösten, utan också genom sitt sätt att bete sig. Både kroppen och ljuden talar! Vid slutet av barnets första levnadsår, ofta från 9 månader, visar barnet rädsla för att bli lämnad ensam. Tittutleken är på blodigt allvar. När någon som barnet känner sig i behov av –för att få den vård och trygghet det behöver – plötsligt försvinner gråter det förtvivlat. Ditt barn känner sig verkligen rädd – och övergiven – när du går eller lämnar över det till någon annan, så glöm inte att ta hänsyn till de känslorna. Uppmuntra barnet att du snart är tillbaka och undvik onödiga separationer och drastiska förändringar av rutiner i vardagen ett tag.
 
William, 9 månader, utvecklas intensivt och sover dåligt. Förut diade jag honom på morgonen och kvällen, men numera blir det en del även på natten för att trösta honom. Ibland kan han komma när jag står och diskar. Han puttar på mig och drar i benet som om han vill att jag ska vara med honom och låta disken vara. Han har en stark vilja och ”prat-visar” mer och mer vad han vill. Nu har även tänderna i överkäken spruckit fram med mycket feber i omgångar och sömnlösa nätter. Bäst sover han på förmiddagen, och tar lite ytligare sömn på eftermiddagen. När han är övertrött ligger han och småtjattrar lite halvilsket för sig själv.
 
Pojken uppvisar ökad mammighet och separationsångest. Stackaren är nu även rädd för dammsugaren. Han är allmänt klängig och alltid först ”rädd” då han möter nya ansikten även om han är i mammas eller pappas famn.
 
Han har en liten ”visa-viljan”-period. Man får till exempel inte mata hur som helst. Tar man skeden blir han arg. Sedan ett par veckor har han också visat sin vilja och ilska när något går honom emot genom att ”åla sig” genom mammas eller pappas armar och slänga huvudet bakåt (ofta så att han slår i golvet). Han är alltså både stark och väldigt skör. Vill själv, men vill också ha hjälp.
 
Spara minnen
Skriv upp när barnet får sina första tänder, och om barnet har feber eller är snorig i samband med tandsprickningen. Hur beter barnet sig när det är missnöjt?
 
Vaken på natten
Om man diar har man som mamma ofta ett hormonpåslag som gör att man orkar med även om nattsömnen inte blir den bästa under barnets första månader. Efter ett halvår brukar behovet av mer och bättre sömn göra sig påmint. Det är ofta då kampen att hitta ett sätt att få det lilla barnet att sova hela natten börjar. Hur man lyckas bäst finns det ingen naturlag för. Men förslagen är många. Faktiskt kan man ändra sin inställning med den erfarenhet man får av barn. Vår ”etta” fick somna till skrikmetoden, ”tvåan” till ”Sova-hela-natten”-kuren. ”Trean” känner jag inget behov att uppfinna en metod till. Det där med att sova hela natten kommer att ordna sig. Än så länge (vid snart 7 månaders ålder) sover hon i våra sängar.
 
Sovschemat för John, 6 månader, ser nu lite annorlunda ut. Han vaknar cirka 7.30 och blir trött cirka 9.00. Kommer till ro kanske efter en halvtimme eller vid 10. Men har han sovit riktigt bra om natten så har han inget behov av förmiddagssömn utan håller sig vaken till efter lunch, men sover då 1 ½ timme. Om han sovit förmiddag får han lunch vid 11.30 och sedan blir han trött igen cirka 13.30 och kommer till ro före eller efter mellanmålet vid 14.30, men senast kl. 15.30, annars blir det ingen eftermiddagssömn.
 
Vi har nu funderat igenom situationen och känner att Anna Wahlgren säkert har rätt. Vi ska inte låta John sova genom skrikmetoden (som faktiskt William fick). John ska få känna sig tryggt invaggad. Ska läsa igenom hennes metod noggrant och starta så snart som möjligt.
 
Lille John visade prov på en sovtalang när han fick ”bo” inne hos William. Har hjälpt honom med massage över bröstet och buffar i baken för att komma till ro. Han somnar nöjd – eller skriker igen och vill ha mer tröst, men sedan sover han gott i 6-11 timmar! Fantastiskt med tanke på hur det var förut, då han vaknade från och till hela tiden. Efter den lyckade sova-hela-natten-kuren så ammar jag på morgonen (en eller två gånger beroende på när han vaknar), sedan till mellis och lunchen är det fast föda, efter det amning till mellis och gröt till middag, samt eventuellt en bit banan och amning inför natten. Stackaren blev hård i magen och grät när han skulle bajsa. Mätinvänjningen kom lite för snabbt på. Jag ger nu honom katrinplommon och försöker få honom att röra sig mer på magen och ryggen (men han vill ju helst sitta och leka!).
 
John, 9 månader, är klängig och vaknar ofta på nätterna, somnar tack o lov om mitt i natten men vid 4-draget får jag göra honom sällskap och då förväntar han sig fil. Hela hans kropp och små gnyenden talar om det. Sedan lever han runt ett tag och stillar sig sedan för att sova tills han väcks av storebrors framfart.
 
I några nätter nu har William, 9 månader, varit hopplös. Han skriker och nöjer sig inte med att sova i egen säng. Först vaknar han vid halv ett-tiden (då har det gått ett par gånger att klappa om och han somnar om), sedan vaknar han vid fyra-tiden och vill inte somna om. För att han ska sova vidare får han komma till mamma och pappa.
 
Spara minnen
Skriv ner hur du får ditt barn att somna gott. Går det i perioder? Använder du en metod?
 
Ge mig skeden!
När man inleder matinvänjningen ska man nog vara beredd på att den kommer medföra en del extra jobb. Men det är också en rolig bit att uppleva i barnets utveckling.
 
William, 7 månader, äter smörgåsbitar med god aptit och vill helst ha samma mat som vi andra. Han ”piper” och lever runt om han inte får något rejält att tugga på. Otroligt att han klarar äta så grov konsistens med bara två små gaddar. Han fingrar i sig själv kokad ”plockmat” och åt idag lite finhackad korv och potatis. Kladdigt blir det! Man han njuter av att få äta själv! När vi äter annat och han fått burkmat så har protesterna varit höga tills han åtminstone fått en bit potatis. Då har han blivit nöjd för en stund igen.
 
John, 11 månader, försöker verkligen att klara av att äta helt själv. Han ska ha en sked och stoppa in i munnen med. Det har han krävt ganska länge, och han blir duktigare för varje måltid att klara av konststycket. Men kladd blir det – något så kopiöst mycket kladd – överallt! Kläderna överlever knappt en dag numera.
 
Sista veckan har han börjat placera bitar i skeden som han ska äta med. Eller så för han den över tallriken och försöker få upp maten. Ibland går det riktigt bra. Han blir så nöjd när han lyckas, och när han kan stapla många bitar på skeden. Äta med händerna går ju också bra.
 
Spara minnen
Skriv hur ditt barn reagerade på den första smakportionen, när det fick större bitar och visade intresse för att äta själv, drack ur pipmugg etcetera.
 
Tips
Det ska kännas roligt att få sitta med vid matbordet. Det blir nästan som en lek för barnet om det själv får plocka i sig den mat det förmår. Ge rån, gör små smörgåsbitar, och låt det hålla i en egen sked och pipmugg.
 
Sitta, krypa, gå!
Det är ganska komiskt att barnets första framsteg i konsten att krypa visar sig i att det kan röra sig bakåt. När det sker i utvecklingen skiftar för olika barn. En del är duktiga motoriskt tidigt, andra ägnar sig åt talets konst eller andra färdigheter. Oftast sker utvecklingen ändå i samma riktning. Förmodligen kommer du att kunna iaktta hur ditt barn först vänder sig från mage till rygg och tvärtom. Därefter blir det stadigare i ryggen och du kan hjälpa det att sitta upp. Från sittande ställning kan det med hjälp av armarna sedan svänga sig runt och skifta position, och från magläge kan det röra sig i cirklar – och snart även bakåt. Då barnet häver sig upp på armarna så får det en kraft att backa. Det kanske inte är precis vad barnet vill – men det är säkert en viktig övning. När barnet kan ta sig upp till sittande ställning själv och lutar sig fram över armarna brukar det sedan gå fort till de första krypstegen. Sedan är det ”bara” för barnet att öva sin motorik och muskelstyrka. Nästa steg är att ta sig upp på fötterna – först med stöd och sedan utan. Tänk vilken värld som öppnas för barnet! Pröva att själv göra resan från golv till stående – barnet måste känna sig överväldigad av de möjligheter som nu öppnas för det. För dig som förälder gäller det att vara förutseende vad gäller faror i hemmet. Om inte förr så är det nu det är dags att säkra eluttag, bokhyllor, skåp och lådor etcetera.
 
John, 6 månader, visar tydligt att han inte vill ligga på rygg och leka längre. Det är roligare att sitta upp.
 
7 månader: John tar sig framåt genom att hasa på golvet. Han prövar även att förflytta sig på baken och på alla fyra men halkar på vårt golv. Det är inte så lätt och han blir lite frustrerad. John övar och övar, drar sig upp och krälar fram. Han satte sig själv efter en krältur på golvet. När han får syn på mina fötter så drar han sig snabbt fram och visar att han vill upp i knäet.
 
William (6 månader – vilket är tidigare än genomsnittet) har tagit sina första stapplande krypsteg. Han kan sätta sig upp själv från liggande genom att ställa sig på alla fyra och sedan dunsa ner på baken.
 
Efter en veckas träning började William ta sig fram helt obehindrat på alla fyra. Han tar sig nu fram vart han vill, och reser sig mot mammas och pappas ben.
 
William (8 månader – vilket är tidigare än genomsnittet) ställer sig upp och står utan stöd. Han slår sig ständigt under sina övningar och klämmer fingrarna i lådor som håller på att stängas. Alla lådor och skåp ska undersökas, öppnas och stängas. En dag tog William sig upp ur sittvagnen och ramlade ur innan någon hann rädda honom. Det var riktigt otäckt, men allt gick som tur väl var bra.
 
William (9 månader – vilket är tidigare än genomsnittet) har tagit sina första steg. Han övar att gå mellan mamma och pappa.
 
Spara minnen
Skriv datum för när ditt barn satt utan stöd, kröp, reste sig, stod själv och började gå.
 
Tala är guld
Redan första året kan man höra barnet försöka sätta samman stavelser till ord.
 
William, 6 månader, har börjat göra mer avancerade språkljud. Han verkar också reagera på sitt namn. Ordförrådet är nu ”dada”, ”de”, ”tla”, ”en”, ”em”, ”detl”, ”gli”, ”bu”, ”ba” och ”la”. I närhet av mat säger han något som liknar ”en” eller ”emne”. Så det verkar betyda ”mat” för honom.
 
8 månader: William ”svarade” för första gången på babblet i telefonen. Han sa ”ah” etcetera. Numera talar han uppmanande med ”öh, öh…” – vill ha, vill dit, etcetera. Djur-och-ljud-boken där han kan se och höra olika ljud är en favorit. När han sitter för sig själv kan man höra honom härma efter en ko eller ett får.
 
Förståelsen av ord ökar. Det är ingen tvekan om att han vet vad det innebär att ”borsta tänderna” eller ”äta”. Han har även börjat peka (med hela handen mest) och säga ”öh” för att få reda på vad ett fotografi på rummet föreställer: det är han själv, med mamma och pappa.
 
John, 9 månader, gör språkljud som liknar ”mama” och ”papa”, och förstår ord som ”boll” och ”lampa”. Han tycks ha stor förståelse för många ord nu. När jag uppmanade honom att ”gömma sig” så gjorde han det under täcket och lekte titt-ut.
 
Spara minnen
Skriv upp de första orden som ditt barn börjar tala. Kanske säger det något om vad det uppfattar som viktigt i sin vardag?
 
Tips
Läs böcker för ditt barn och studera bilder tillsammans. Ta gärna en stund till gemensam avkoppling före sänggåendet – för att mysa, läsa, sjunga och samtala.
 
Allmänna tips
Interagera med barnet och låt det ta bollen som du rullar till det, eller rasera ett torn du bygger. I sandlådan kan du visa hur man bygger sandkakor. Hitta sätt att låta ditt barn plocka föremål och placera i en behållare. När det närmar sig ett års ålder vill det gärna plocka i och tömma ut föremål, så ha en hink, eller skål tillgänglig och lämpliga föremål att plocka med. Variera dem för att göra leken mer stimulerande. Inred gärna ett skåp i köket där barnet hittar lämpliga föremål i plast och trä som det kan skramla med och testa på andra sätt.
 
Läs mer om var dag med barn