Kluriga tankar
Hos barnet finns många tankar om hur allt i världen hör ihop och hur allt egentligen fungerar. Om man lyssnar till ett barn i den här åldern så kan man höra att det ställer journalistens mest grundläggande frågor: Vem, när, var, hur, och varför?
 
I ett samtal med William förstod vi att han redan klurat ut egna svar på vissa frågor. På frågan vad man har öronen till så svarade han ”Att ta bort smutsen med.” Och på frågan vad man har näsan till så svarade han ”Att ta bort snoret med.”
 
William har haft en del funderingar kring det där med att tappa tänderna. Vi har förklarat att alla barn gör det när de är runt 6 år, och att det sedan växer ut nya. Efter att ha sett morfars lagningar i guld så visste William hur han ville ha det: ”Mamma, när jag tappar mina tänder vill jag ha nya av guld som morfar.”
 
En sen kväll efter att barnen gått och lagt sig var jag så trött att tårarna började rinna. Då kom William upp. Han ville trösta mig, och lade armen om mig varpå han sa: ”Det blir så ibland. Det kan kännas så, mamma. Men du är en prinsessa och riddaren vaktar dig från drakar.” ”Vem är min riddare?” undrade jag snörvlande. ”Pappa,” förklarade William med bestämd ton.
 
En gång när jag höjde rösten mot William och var arg på honom för att han sprungit iväg, så kom det en kommentar som nästan fick mig att börja gapskratta: ”Mamma du skriker så att jag får ont i magen och träden mår illa.”
 
William har upptäckt att det finns språk och ord han inte förstår. Han försöker lära sig själv ibland. ”Tjackilook. Vet du vad det betyder? undrar William.” ”Näe,” svarar jag. ”Det betyder hejdå på engelska.”
 
Det är som om William ställer frågor för att hans värld ska ”sorteras” och ”ordnas”. Vi talar om siffror och dagar i dess rätta ordning, vem som är längst och minst, yngst och äldst… Min son vill veta allt. Han har frågor om hela livet och hur allt hänger ihop – räknar upp veckodagar och redovisar vad ord betyder. ”Gäng,” förklarade han för mormor, ”det är när man är många tillsammans.”
 
Vid fiskdammen: ”När det kommer blod, gör det ont på fisken då?” Ja, vad säger man som förälder (?): ”Det är ett ryggradslöst djur. När fisken är död känner den inget.” ”Nej, men sedan lever den igen,” menar William.
 
Vi har konverserat en hel del om vad man kan äta och vem som äter vem i djurens värld. Sedan kom en lite annorlunda fråga: ”Om man sätter lillasyster i ugnen blir hon som en kyckling som vi kan äta då?” (Hu! Hemska tanke!) ”Nej!” svarar jag. ”Så får man absolut inte göra. Då skadar vi Elinor.”
 
Med så många frågor och så mycket konversation så kommer det självklart pinsamma stunder. På tunnelbanan sitter William med sin pappa mitt emot en tonåring som har en del akne. ”Pappa, varför har pojken så många prickar i ansiktet?” (Pappa säger besvärat ”nej” i låg ton.) ”Är han sjuk?” undrar William då. Tur var väl att hörlurarna hindrade den som konversationen gällde att höra det som William sa.
 
Spara minnen
Skriv upp de där härliga uttrycken som barn i den här åldern har. Kanske har ditt barn en bestämd uppfattning om något i världen – eller kring hur något fungerar. Barnets lösningar brukar vara fantasifulla och roliga. Fråga efter dem!
 
Tips
Låt barnet gärna berätta sin egen saga vid kvällsstunden, innan du läser en bok. Kanske har det gjort en teckning det kan berätta om.
 
Titta vad jag kan!
”Titta, titta på mig!” ropar barnen i lekparken. ”Kolla nu vad jag kan.” 4-årsbarnet har ett behov av att bli sedd, och bli bekräftad. Det är inte just de uppmuntrande orden som gör susen utan att någon ser med intresse på det barnet håller på att göra eller vill visa. ”Jag ser dig,” brukar jag svara. Det räcker ofta.
 
William har en tid varit inne på att ”springa fort”. Han ställer upp sig, vill få nedräkning och sätter sedan fart. ”Jag kan springa snabbare än en gepard,” säger han sedan. ”Kolla så stark jag är, det här kan jag” är exempel på andra vanliga kommentarer. Ofta får vi beundra hans konster av alla möjliga slag – utklädd, eller som gymnast och sportsman.
 
Han tycker det känns vikigt att få visa upp nya kläder eller saker. Ibland blir det inte så lyckat på förskolan om ett annat barn bara hänvisar till ”… men kolla vad jag har då”. Det är nog vanligt att barn i den här åldern kontrar med vad de själva kan prestera. Mest nöjd blir William om den som synar honom höjer på ögonbrynen och ger en positiv kommentar.
 
William vill också välja det han ska se på tv eller lyssna på. Andra barn får gärna komma och lyssna på hans favoritlåt.
 
Spara minnen
Notera vilken favoritfigur barnet har – eller favoritmusik. Kanske är det också svagt för en viss färg och kräver att se den på allt (kläder, skor etcetera)?
 
Tips
Uppmuntra ditt barn och visa att du respekterar ”hans” eller ”hennes” tillhörigheter. Låt barnet vara med och välja kläder och skor ibland. Barnet har en god motorik. Åk och bada tillsammans. Snart kan det börja simskola. Lägg upp en äventyrsbana på öppen yta utomhus; till exempel en balansbräda och stenar att hoppa mellan.
 
Sanning och lögn
4-åringen tycks leva i en gränsvärld mellan fantasi och verklighet. Dess egna tankar och den faktiska omvärlden smälter ihop och kan inte särskiljas. Som förälder får man ta allt barnet säger och lovar med en nypa salt.
 
William säger saker som osar hopkok och fantasi. Ibland kan det kännas som om det blir lögner och osanningar, men de är nog inte så ”medvetna”. Fast ibland är William väldigt medveten om att han inte får göra en viss sak, och gör det ändå. Efteråt kan han skylla på ”lillebror” eller en osynlig fantasifigur ”Nuskin”. ”Det var inte jag, det var ju han.”
 
Han har börjat ”smyga” med en del saker. Fixar, och tar. Säger ”förlåt, jag visste ju inte”. I själva verket vet han väldigt väl. Eller borde göra det. När det blir tyst så kan man börja oråd att han är på gång med något ”hemligt och förbjudet”.
 
Siffror och bokstäver
Intresset för former, siffror, bokstäver och sammanhang kan sätta fart på skrivförmågan och räknekunskaper. Kanske är det ett led i att komma till rätta med hur världen hänger ihop och fungerar.
 
William skriver ”sitt namn” med bokstäverna huller om buller och L och M och W upp och ner. ”Vad står det?” frågar han när han ritat en krumelur, och jag förklarar att det kan vara ett ”s” eller en ”femma”
 
Han räknar med fingrarna och håller upp rätt antal. Plånboken är en värdefull attiralj. Här lägger William de enkronor som han har. De ska räknas om och om igen.
 
Spara minnen
Spara teckningarna där barnet ger uttryck för sina nya färdigheter – i former, bokstäver och siffror.
 
Tips
Spela olika tärningsspel. Visa hur man genom att räkna de vita/svarta prickarna på tärningen får veta hur många steg man får ta. Låt ditt barn få uträtta små ärenden. Kanske kan det ta med sig en tia och gå in i affären och köpa mjölk om du väntar utanför? Var beredd på att ge en slant i belöning som barnet kan spara i sin ”gris”.
 
Vill bestämma
Någon har presenterat 4-åringen som något av hemmets polis. Barnet kan många regler som det vill att alla ska hålla sig till, även om det själv ibland väljer att inte göra det. Sedan finns det ju nya bud – som 4-åringen själv kommer på.
 
Det går att resonera med William och få honom förstå att först så är det fredag och sedan blir det lördag, då han får godis. Exempelvis går han också med på att ”först städa” och sedan ”gå ut” exempelvis. Han brukar återge ordningen, hur allt ska bli under de närmaste timmarna om vi har en noggrant planerad dag, och frågar ”är det så?”. Om jag har lovat något särskilt så kan han återge exakt hur jag sa och vad vi kommit överens om.
 
När jag läser kvällsboken blir jag avbruten om jag missar att läsa korrekt. William kan texten utantill. ”Nej, du glömde att säga…” ”Nej, så står det inte.”
 
Lillebror blir hänvisad till rollekar. William ger instruktioner för det de ska göra. Nu är William hund. Lillebror håller i kopplet och sätter ner en vattenskål som ”hunden” lapar ur.
 
William är numera ofta irriterad på lillebror. Förut kunde de leka fint, men nu är det som om lillebror bara duger som lekkompis ibland. Vår lille 4-årspolis blir arg om lillebror gör fel. ”Inte i munnen har ju mamma sagt.” ”Titta vad han gör!” Lillebror är nu ”för liten”. Bara storebror ska få följa med på de spännande utflykterna med morfar i jeepen.
 
Tips
Baka tillsammans och visa hur olika måttenheter fungerar.
 
Mycket vill ha mer
En 4-åring kan vara krävande. Barnet vet att det kan få – och argumenterar skickligt för sin sak. Ibland kan det kännas rent otacksamt att ge – exempelvis godis eller glass – då det ofta resulterar i att barnet vill ha ”en till” för att bli nöjd.
 
Vår 4-åring har fått smak för det goda. Han får lördagsgodis, men skulle önska att det var lördag varje dag. ”Det blir ju aldrig lördag.” ”Snälla jag får en glass till?” Det är som om William inte blir nöjd. Och hela världen rasar samman om det inte blir som han tänkt sig. Åtminstone i fem minuter.
 
Jag är batman
Istället för det egna barnet kan man som förälder få säga god dag till ”batman” eller ”en tiger”. Rollekarna är effektiva att satsa energi på. Fantasin flödar.
 
Spara minnen
Notera vilka figurer eller djur som ditt barn helst ville vara i sina rollekar.
 
Tips
Använd en saga till rollek. Var själv ”berättaren” och fyll i de olika rollerna. Låt ditt barn välja vem han eller hon vill vara och säg vilka repliker som gäller. Ju bättre man kan ”pjäsen” utantill sedan, desto roligare för alla – kanske något att ”leka” inför familjepublik? Gör i ordning en maskeradlåda med tyger, hattar etcetera.
 
Fel på hörseln?
Det är många som undrar om deras barn har fått dålig hörsel, menar barnmorskan vi besöker vid 4-årskontrollen. Jag minns min brorsson som aldrig tycktes höra sina föräldrars rop, och inser att min egen pojke beter sig likadant.
 
Det har varit en längre period nu när William inte hör så bra vad man säger till honom. Har hörselgångarna blivit trängre? ”Vadå?” säger han. Ibland lyssnar han inte alls. Så står man och tjatar och upprepar för att till slut upptäcka att William varit någon annanstans i tankarna och inte alls hört någonting.
 
Trotsperiod
Trots är ett ord som låter fult. När vi möter det hos våra barn blir vi lätt uppgivna och tycker att barnet beter sig dumt och fult – mot oss och omgivningen. Trots är i grunden något positivt – nämligen en individs strävan mot självständighet.
 
William har en svår period. Han säger emot nästan allt och upprepar i ”motsägelseform”. Han har en så vass attityd ibland att han påminner mer om en tonåring i både uttryck och ord. När tungan åker ut får jag nog och tar tag i honom. Trodde inte att det var möjligt att William kunde ta till knytnävarna mot mig, men det gjorde han en gång. Det var en märklig känsla. Försökte han visa sin styrka? Han ville visa att han hade en egen vilja och att den inte var förenlig med min. Minuterna senare gjorde han i alla fall det jag bett honom om.
 
Uttrycken för den egna viljan växer. William har blivit börjat visa allt mer beslutsamhet kring det han vill: ”Den här färgen gillar jag.” ”Inte den maten.” ”Jag vill ha den här t-shirten.” Låter honom argumentera för sin sak. Ofta har han en klar idé varför han vill ha det på ett visst sätt. Beroende på vad det gäller så kommer vi överens om vem som ska få bestämma.
 
I kombination med hävdelse av den egna viljan är William ofta trött, grinig, tjurig och härjar med lillebror. Vi blir trötta. Tycker synd om honom. Han faller i gråt och vill inte någonting. Han sitter vid bordet och tycker att maten är ”äcklig”. ”Mamma är ful och dum.” ”Allt är fel.” ”Allt är tråkigt.” Nästan allt är ”stopp”. I nästa ögonblick kan allt förändras till ett glatt utrop över det vi planerar att ta oss för.
 
William sitter inte längre ”fint” på stolen, utan hänger som en tonåring över ena kanten. ”Sitt stilla, se upp med glaset” uppmanar vi honom. Han höjer rösten och verkar ha dålig kontroll på att tona ner den. ”Skrik inte så.” Min man och jag känner oss tjatiga.
 
”Det är svårt att låta bli” säger William om saker som han gör, som vi säger åt honom att låta bli: sparka, ”hojta”, ”leva runt”, och bråka med lillebror.
 
Regrediering
Som i alla viktiga utvecklingsfaser kan barnet regrediera när det är 4 år. Kunskaper som tidigare varit självklara är nu som bortblåsta. Sannolikt kommer de tillbaka när barnet nått nya steg i utvecklingen.
 
William har börjat använda ”jag” på ett felaktigt sätt. ”Kan du ge den till jag?” frågar han. Märkligt. Han har kunnat använda ”mig” korrekt tidigare. Vi låter honom vara och försöker säga egna meningar där rätt ord förekommer. På samma sätt får William anstränga sig att inte hoppa över siffran tre. Ibland räknar han ”1, 2, 4”. Märkligt. Han har länge kunnat räkna långt över tio utan problem.
 
Fula och fina ord
Ibland kommer fula ord med i det allmänna ordförrådet. De låter ofta illa i en barns mun. Bäst är kanske att inte visa för starka reaktioner utan förbli neutral. Då mister ju liksom orden sin ”kraft”.
 
William kan använda ord som ”bajs” och ”skit”. Jag blir aldrig särskilt irriterad på honom. Det känns värre när han breder ut meningen och säger att ”mamma är ful och dum”. Då går vi igenom vad det betyder och om han verkligen menar det han säger.
 
Ibland kan han använda de finaste ord – att ”mamma är fin”, ”jag älskar dig”. Det har hänt att han lagt armen runt mig och sagt att vi är ett par som ska gifta oss.
 
Mina kompisar
Barnets behov av kompisar växer med åldern. Kanske är de också en slags bevis på den grad av självständighet som barnet uppnått.
 
William kan inte bärga sig att få träffa sin kusin när vi åker långa vägar på semester. Fastän han är trött sitter han vaken hela vägen – i fyra timmar – och frågar med jämna mellanrum ”är vi inte framme snart?” ”Kommer Daniel att vara vaken?” undrar han sedan och hoppas att de kan leka redan samma kväll som vi kommer fram.
 
”Jag saknar Joel” säger William plötsligt i bilen. Det är lov och pojkarna har inte träffats på ett tag. Han brukar räkna upp dem han leker med på förskolan och fritiden – de är hans kompisar. Man märker att de är viktiga för honom.
 
William 4 år och 7 månader: Vi har nu prövat att William får gå ut själv och leka i två intilliggande parker. (Säkert hade det gått lättare och vi kunde ha släppt honom tidigare om vi bott i villa eller radhus. Från en lägenhet, 3 trappor upp är läget svårare.) Han har fått förhållningsregler. Vi säger till när vi ser andra barn på gräsplanen utanför på baksidan av huset dit han kan gå utan att korsa någon väg (de första gångerna – sedan spanade han gärna själv) och sedan får han gå. Det har fungerat förvånansvärt bra hittills. Roligt! Tänk att pojken nu blivit så stor. Det har blivit en ny fas för oss alla. Han leker med de barn som syns till – äldre, killar och tjejer. Och barnen är hyggliga mot honom. Det här är väl frihet på en pinne för honom, liksom cykeln – som han far fram på utan stödhjul efter att pappa tränat med honom.
 
Nästan fem – allmänna tips
Ofta blir 4-åringen på dåligt humör om man inte möter dess behov av rörelse. Barnet vill och behöver träna sin motorik i olika typer av terräng. Hemma hos oss har William börjat ”snurra runt” och blir orolig om vi inte kommit iväg ut tillräckligt snabbt (de dagar han varit hemma från förskola eller lekgrupp).
 
Låt leken få sitt utrymme och släpp barnet fritt (under vuxen uppsikt) att utforska vad den förmår att åstadkomma i ribbstolar och klätterredskap. Från fem år kan man även låta sitt barn ingå i kurser för att lära sig åka skridskor eller simma. Olika bollekar brukar passa; pingis, passningsspel med fotboll eller volleyboll etcetera.
 
Barnet efterfrågar säkert detaljer ur vuxenlivet. Ge det tillbehör till dockor, askar som går att låsa med egen nyckel, verktyg som inte skadar barnet, och pysselsaker som brännbar lera, pärlor och pynt. Ställ fram pennor, papper, pärlor etcetera som barnet kan hantera själv.
 
Säkert kan du framställa körkort och pengar som det kan lägga i en egen väska/plånbok. Snören, gummiband och tejp fascinerar också.
 
Låt ditt barn skriva brev, klistra på frimärke och lägga på posten. Gör din egen doktorslåda med detaljer från hemmet och apoteket: gasbinda, förband, plåster och (ofarlig) salva. Kanske får du även tag på en spruta i plast utan nål (fråga efter en så kallad doseringsspruta på apoteket).
 
Läs mer om var dag med barn