Vardag med William
Nu är William 1 år. Det har hänt mycket. Fram till ettårsdagen har han utvecklat en rad färdigheter. Han har överkommit sin rädsla för dammsugaren, liksom främlingsrädslan. Han knyter an tydligare till pappa, vilket passar bra. Nu är det pappas tur att vara föräldraledig.
 
Under tiden mellan elva och tolv månader har han haft för sig en rad egenheter. Huvudstångning har blivit en specialitet. När något går honom emot eller då han får tillsägelse slår han gärna huvudet mot golvet eller väggen. Det hela började nog med en slags rytmiskt slagande mot spjälorna i sängen när han skulle sova. Nu kan han göra det mitt på dagen, men han måttar slaget med försiktighet så att det inte tar för hårt. Ackompanjerad med lite gråt och ett förtvivlat ansikte så fångar han mammas och pappas uppmärksamhet.
 
William slog mig först i ansiktet men har nu lärt sig att ”klappa fint”, vilket oftast innebär att han först tar ett par flata handslag i ansiktet och efter uppmaning att ”klappa fint”, klappar mjukt och låter ”oh” samtidigt (så lät ju jag när jag visade hur man klappar fint ;-).
 
Kramar, och kramar. De flesta får sig en kram av William. Först lär han känna någon lite och sedan är det kramdags. Mamma och pappa får många kramar varje dag. Denna gest kom i slutet av första året.
 
I samband med att William blev sjuk fick han för sig att hålla sig vaken vid ett par tillfällen mitt i natten. Det var varken mammas eller pappas melodi att gå med på att leka mellan 0.00–03.00 eller 03.00–05.00. Vill man så kan man hålla sig vaken, det vet William.
 
Sjuk. Ja, ända sedan jag slutade amma vid 11 månader så har olika förkylningar, diarréer och baciller härjat. Feber, snor, kräk. Hela familjen har varit drabbad. De olika tillstånden tycks avlösa varandra. Och när William är sjuk blir han ynklig och vill hemskt gärna sova delar av natten hos mamma och pappa.
 
Telefonen är en rolig pryl. Man kan släpa den efter sig genom lägenheten. William har nu fyra sådana: en spelande, en släpvariant, en på bilen och en i en bilattrappsvariant. Han lyfter luren och säger ”hej”. Sedan går han omkring med den intill örat och plockar med andra handen samtidigt som han fortsätter att prata. (Jag brukar sällan vara stilla när jag pratar i telefon, så kanske är det därför.)
 
Dörrar, skåp och lådor får inte vara ifred. De ska öppnas, undersökas och stängas. Det gäller att vara snabb. När jag öppnar de tröga kökslådorna passar William gärna på att se över innehållet och ta ur något som ska undersökas närmare.
 
Konsten att stapla burkar är intressant, men roligast är nog ändå att få riva eventuella torn som mamma bygger. Det finns ett klart intresse för ”pill”. Lock av olika slag är intressanta saker. Under tiden som han borstar tänderna vill han försöka sätta på korken till tandkrämstuben. Lysknappar är också bra. Med dem kan man tända och släcka, vilket William upptäckt. Det är spännande saker man kan göra från mammas och pappas famn.
 
När man väl kan gå så bra som William så kan man gärna göra det med finess och backa eller snurra runt. Han ställer sig ibland mitt på golvet och snurrar runt sin egen axel med ena armen utsträckt – i en dans.
 
Från djurboken har William lärt sig olika djurläten. Lättast har han för att låta som en hund, men han verkar även tycka det är roligt att höra mamma eller pappa härma de andra djuren på bondgården.
 
William har gjort ansatser till att vilja klä sig själv. Han tar sockan och ”öppnar” den och för den till foten med ett bestämt grepp. När han själv vill, eller när han märker att det är dags, hämtar han skorna och försöker att få på dem. Kläderna som han har på rummet tar han ibland och hänger över sig själv. Han ”klär” på detta sätt på sig tröjor, byxor etc. Ofta hamnar de över huvudet eller runt axlarna. Han ser så stolt ut när man säger att han är fin. Mössan är en rolig leksak på tunnelbanan, med den kan man se lustig ut. William tar och på den själv (ofta lite på sniskan).
 
Med ivriga gester och försöka till kommando visar William emellanåt att det är dags för en liten trudelutt på gitarren. Jag får vara så snäll och plocka ner den och spela några barnvisor. Helst vill han spela lite själv också. ”Imse, vimse spindel.” Den sången gör nu William rörelser till.
 
I de allra flesta fall förstår William och lyder uppmaningar. ”Vill du sitta på stolen?” ger effekten att William går fram till stolen och sträcker armarna för att lyftas upp. ”Jag ska hämta efterrätten”, får honom att följa mamma med blicken för att se vad som ska bjudas. ”Nu ska vi borsta tänderna”, ger resultatet att William går före in på toaletten. Ibland nickar han ordentligt som svar på frågor och faktiskt i rätt sammanhang. Vi ser att han förstår väldigt mycket. Orden som används mest är mamma, dada (variant på pappa och flera andra ord), pappa, hej, ede (förvånad), eta (äta), namnam (så gott!). William vinkar också numera när någon ska gå eller när han själv är på väg någonstans.
 
Bilen som han fått i ettårspresent kan han nu föra bakåt och framåt själv med fottramp, men han vill gärna bli skjutsad också.
 
Att se sig själv på kort och i spegeln är kul. William har några egna kort som han gärna bär omkring på och placerar lite varstans.
 
Nu har William sju tänder. Den åttonde är strax ute (sist av framtänderna; övre käken, vänster sida). William har övergått till att sova ett längre pass om dagen mellan cirka 12.00–13.30. Sover han senare eller två pass blir det lätt lite grinigt. Sover han djupt och länge så vaknar han ofta glad och hungrig, men ibland får man väcka honom långsamt för att han ska bli på humör igen. På kvällen är han ofta i säng klockan 19.30 och sover nästan alltid till 08.00.
 
William är full av energi och nyfikenhet. Han gillar sin stora bruna nalle. Han äter maten för det mesta själv, men ber om hjälp ibland, speciellt om maten är för lös eller då han är trött. Strax runt ettårsdagen började han torka sig runt munnen med papper/servett själv. Det ser så roligt ut, som en liten ”fin” pojke med klass. Till vår stora förtret kastar han saker i golvet. Det är påfrestande att torka allt spill hela tiden – framför allt vatten som stänker ut när locket går av muggen.
 
Han kan peka ut näsan och ögat och tala om vad hästen, tuppen fåret, hunden och traktorn i bilderboken ”säger”. När vi läser boken om lilla Tulla skrattar William högt åt scenen då Tulla välter ut ett spann med vatten över hela golvet. Han känner nog igen sig själv – precis som tulla vill han själv göra allt det som mamma och pappa gör – städa, låsa upp dörren, prata i telefon, diska etcetera.
 
Farmor har lärt honom hur man ger slängkyssar. Pappa får honom att göra ett komiskt ansiktsuttryck. Jag har lärt honom att dansa till musik och spela munspel.
 
16 månader: William har utvecklat en fin motorik. Han använder sin Ikea-pall till att nå allt högre, och köksstolen. Men hjälp av den kan han nå allt som finns på diskbänken i köket. Han vill gärna hjälpa till och diska, och tycke det är roligt att få fixa grejer när mamma lagar mat eller bakar kaka. Provsmakning är en viktig del.
 
Han är duktig på att borsta tänderna och låter mamma och pappa få hjälpa till. Att stapla är skoj och att köra bil, ”öhn, öhn” säger han och drar bilarna över golvet – eller kör själv sin lilla bil som han kan sitta på.
 
William har börjat uppskatta lekparken och sandlådan, nu har han en egen hink och spade att leka med. Han har övat upp sig på att själv stiga upp på gunghästen och de andra djuren som man kan rida på. Rutschkana är hissnande och skoj.
 
Musik är fortfarande mycket intressant. Hans talang med munspelet är fantastiskt, det låter riktigt bra och han har börjat förstå finessen med att dra det fram och tillbaka. Perfekt instrument när det ger ljud både när man blåser i det och andas in genom det! Får han chansen prövar han gärna klinka på pianot eller dra strängarna på en gitarr. Han har börjat härma ett ”trall”-ljud och försöker sjunga med i ”Bä, bä, vita lamm”.
 
Han kan de flesta djurlätena som förknippas med en bondgård, och klöser och säger ”grr” för tiger och lejon. William gillar att läsa böcker och peka och visa vilka ord han förstår. Ifrån Go’boken fick vi en reng- och en solbok med tillhörande solmössa och regnhatt. Dem ska vi ha på oss när vi läser böckerna anser William.
 
Pappa har fixat en nyckelknippa som William gärna prövar i dörrarna. Han är riktigt duktig på att få in nyckeln i låset, och prövar sedan om det fungerar. ”Småpill” verkar ligga för honom.
 
Ordförrådet är utökat. Han verkar förstå det mesta. Själv förmedlar han främst sin vilja genom ”äh, äh-ljud” och favoriten ”ne” och ”deh”. När vi tittar i böcker har han ord för Äppel (”Äpp”), Banan (”Baan”), Blomma (”Bom”) etc.
 
William är för det mesta väldigt glad och har nära till skratt. Han härmar mammas rörelse när hon ibland skrattar genom att dra upp axlarna mot öronen och le brett. ”En-tiger-går-på-staden” ramsan och ”Baka-baka-liten-kaka” och andra är populära. Dem får man göra om och om igen.
 
Stackarna har råkat ut för två ganska kraftiga förkylningar (den första mer influensaliknande). I samband med dessa virus har han blivit överkänslig mot röda produkter som ketchup och efter besök hos en barnläkare idag blev vi rekommenderade att minska ner på mjölkintaget en tid. I mars fick han nässelutslag – troligtvis av en jordgubbsdryck – och fick akut behandling på Astrid Lindgrens sjukhus. Sedan hade han en jobbig period av klåda för utslag som gjorde att han rev sig blodig och inte sov särskilt bra. Efter att vi började smörja med mildiscon och ge tavegyl har allt förbättrats avsevärt. Vi fortsätter kuren. (Det visade sig – efter att vi gjort besök och tagit prover hos en allergispecialist – att William är allergisk mot jordnötter. Kanske har han fått i sig essensen i en maträtt. Han har 15 gånger förhöjd reaktion mot normalfall och kan reagera på bara doften. Vi ska följa upp med besök i höst. Utslagen har han delvis kvar, fast de är rätt så bleka nu, men kliar ändå emellanåt.)
 
William tar gärna korgen i affären och plockar ner varor i den som vi ska "handla". Han hämtar korgen själv och släpar runt på den i affären. Han var helnöjd när han fick en liten minivagn för sig själv. Han sparkar gärna boll och har blivit riktigt duktig. Först övade han en del att kunna "sparka" bollen genom att hålla sig i något med en hand och sedan lyfta forten mot bollen. Nu klarar han balansen utan att hålla i något, men lättare är det förstås att kasta bollen eller fösa den utmed underlaget. Han pratar väldigt uttrycksfullt. Kanske kommer de första orden snart. ”Äta”, ”mer”, ”ban(an)” och ”äppel” etc är hörbara redan nu.
 
Fem dagar efter trippelsprutan mot påssjuka, mässling och röda hund vaknade William mitt i natten och strax utvecklade han höga febertoppar. En natt hallucinerade han efter att ha haft hög feber – såg sig skräckslagen runt omkring, skrek och ryggade tillbaka. Det var otäckt. Han var riktigt hängig och trött trots att vi höll febern nere med tabletter. Först på tionde dagen var han fullt återställd.
 
William har fått en vana efter ”anfallen” att vakna mitt i natten och vill gärna komma över i våra sängar. När farmor var på besök nyligen valde han att sova hos henne i gästsängen. Ibland har han riktigt svårt för att komma till ro och driver oss till vansinne genom att vara vaken flera timmar i sträck. Vi hoppas att det blir bättre.
 
När han blir tillfrågad pekar William ut ”pappa”, ”mamma” och även ”farmor” när hon var på besök. Han kan peka ut de flesta orden i sin ”ord-bok”.
 
Spara minnen
Har ditt barn en favoritbok? Har du eller någon annan lärt barnet (kanske det härmar efter själv) att göra något speciellt – en grimas, ta ton, dansa en vals?
 
Vardag med John
John äter jättefint! Han fyller sin sked och för den säkert till munnen, tar sedan lite dricka och visar tydligt när han är klar. Han har fått ett mjukt ”plastförkläde” i polisuniform. Det accepterar han fint, och blir det lite kladd så är det inte hela världen.
 
John gillar att pröva sätta saker på huvudet, han plockar gärna också och sorterar. Strumporna ska naturligtvis alltid av. När han badar så kliver han upp med jämna mellanrum för att hämta någon av de leksaker som vi annars använder i sandlådan.
 
Han visar menande vad han vill i olika sammanhang, använder gester och tonfall samt hojtar ”ord”. Om storebror har fångat mammas uppmärksamhet med en lång mening så tycks han försöka efterlikna dessa ord och titta på mig.
 
Apropå härma William så var det festligt när han vid lunch tog efter storebror totalt. När William tog ett papper och torkade sig så begärde John ett papper till sig också. När William genom att hålla fram tallriken begärde mer så gjorde John strax detsamma. De kan sitta och skratta och busa med varandra vid bordet, speciellt om jag lämnar dem en liten stund. Nu reser John sig ur sittstolarna så man får se upp. Jag lämnar honom aldrig ensam. När han är klar och vill ur så klänger han runt i stolen och lyfter menande händerna, men innan dess vill han gärna ge bort mugg, tallrik och sked till någon att ta bort efter måltiden som han avslutat.
 
John är för det mesta självgående i leken och hittar saker att göra. Tack och lov verkar toaletten inte vara så attraktiv längre.
 
När han är mätt och utsövd så är han mest nöjd och glad. Han sover två pass cirka 9.30 (45 minuter eller 1,5 h) och igen (20 min eller 45) cirka 14.30. Vi smörjer in honom med mildicson eftersom han till och från har lite hudvecksutslag.
 
John är mammaklängig, men fint social. Han sjunger gärna med när det blir musik och sång. Långa utdragna toner. Det låter ofta som ”abaaa”. Skramlar och ska spela på gitarren. Busar med William ofta ”spöke” (med ett tyg över huvudet förstås) eller ”kurragömma”.
 
Han huvudstångar inte lika illa som William gjorde, men har haft några tendenser till det. Då slår han rytmiskt huvudet mot sänggaveln eller väggen.
 
För att visa missnöje lägger han sig ålande på golvet. Han vill gärna vara med och se när maten tillagas och har nu ökad aptit.
 
På kvällen blir det ofta William som får höra en riktig bok-saga, John är lite trött för att vilja vara med. Han springer hellre runt en stund på golvet tills det är dags för honom att stoppas i säng. Somnar ganska fort och bra. Ofta sitter någon av oss vid hans sida tills han andas djupt och är lugn i halvsömn. Det gör vi nog mest för att han inte ska störa Williams insomningsprocedur. Vi har fortfarande jobbiga vaken-nätter då John är ”lekpigg” mitt i natten. Kanske beror det också på den värk han tycks ha då tänderna växer fram. Sju tänder finns det nu, bara den nedre högra saknas. En tagg från en hörtand i övre högra käken har också visat sig.
 
John har just prövat hur det är att klättra. Han vill gärna ta sig upp för diverse kartonger och sitta högt. Han blir mycket stolt över sig själv när han lyckas. Vingligt blir det så jag måste finnas till hands bakom när han kliver upp på kökspallen som har två trappsteg. Han blir urilsk om han inte får hållas och kastar sig bakåt och lägger sig tryckt ner mot golvet och gråt-skriker. Han bygger på en legobit på duplo och ”låter motor” när han kör med den över golvet.
 
John morrar som ett lejon och gillar att titta i djurboken där djuren pekar på olika delar av sin kropp. Han klättrar på stolar och tar sig upp till stående och skriker och härjar stolt. Han har börjat slänga ut gossedjuren om han är rastlös inför sovtider ur spjälsängen.
 
Nu får även lillebror till byggandet med lego lite bättre och kan peta dit gubbar och sånt. Han har nu börjat visa mer intresse för att stapla och bygga torn.
 
John gömmer undan saker. Dansar runt i ring med utsträckt arm till musiken.
 
Han använder fler ord – ”mamma”, ”pappa”, ”hej” och ”tack”. Han låter som en hund, katt och ett lejon. Leker gärna farligt lejon med William. Sover dåligt till och från och äter också ibland dåligt. Är lite ”gottegris” och gillar sött. Är medveten om sin kropp och vill gärna visa vad mamma ska klä på ”den”. Är ordningsam av sig och visar tendens till att vilja ”städa upp” efter sig. William läser för lillebror ibland och busar gärna med honom. John skrattar förtjust när William gör sig till med konster på olika sätt och hoppar från stolar och bord.
 
John har på egen hand kommit på hur man pussar. Så numera när vi ska säga ”hej då” smackar han ljudligt och trycker en blöt puss mot kinden. Han pratar gärna i telefonen.
 
John har hittat flera nya ord men är inte så tydlig i uttalet än, men man märker att han gärna vill tala. Intresset för bokläsning har ökat. Han älskar att leka kurragömma. Det är märkligt att det kan finnas spå många bra gömställen i en liten lägenhet!
 
John har fortfarande ett märkligt sömnmönster. Jag har lite svårt för att se hans egentliga sömnbehov. Han kan vakna på natten – då vill han ha lite fil. Får han ingen blir han arg och slänger med armarna och fräser. Får han filen (och även om han inte får) la han ligga vaken en timma eller två innan han somnar om igen. Detta sker oftast vid två-draget.
 
När det är något som John inte vill vara med om eller han inte vill ha säger han helt enkelt nej med en huvudskakning. Han gillar att dansa och backa och titta på sina fötter. Han trallar titt som tätt och verkar ha förkärlek till musik och sång.
 
Nästan 1 och ett halvt år
John upptäcker att det ibland finns annat att dricka i Williams mugg (då han själv fått vatten) och om tillfälle ges tar han och sörplar i sig innehållet i storebrors mugg. Han är på väg att lära sig koden i umgänget med andra, prövar att peta lite i ögonen, knuffa lite etcetera.
 
Han pekar på sin egen spegelbild och utbrister ”där”. Likadant med foton. Han är matglupsk just nu och pekar menande på ugn eller kylskåp ”maa(t)”, eller ”mee(r)”, när filen ska fyllas på.
 
Allt mer vill han hjälpa mig med vardagssysslor. Han har god förmåga att stoppa i tvätten i maskinen och trycka på knappen, diska – alltid roligt med vatten! – och laga mat eller rulla bullar.
 
John har fått upp alla gaddar till hörntänder så nu är den fasen över. Han är bättre på att somna om vid nattvaken nu, men kan ändå vakna mitt i natten fast han borde vara ordentligt trött efter dagen, och hålla igång ett tag. Svårt att veta vad det är som får honom att vakna/hålla sig vaken. Han är ofta nöjd med 9-10 timmars sömn, vilket är lite jämfört med hur mycket William sov, men han är väl annorlunda helt enkelt.
 
John tar sig gärna upp på toalettstolen för att tända och släcka lyset. Han gillar att dra vagnar och ta på sig skor – gärna stövlarna. Han har varit väldigt mammig ett tag – hör väl till utvecklingsfasen. Han nickar och skakar huvudet till ”ja” och ”nej”-svar, säger stavelser till ord. Peka på näsa och mun när man ber honom, och kan peka ut mamma och pappa (nästan alltid).
 
När vi läser en bok där en flicka tappat glassen så visar John hur ledsen han blir. Han bläddrar tillbaka och visar sitt uttryck flera gånger. Efter min USA-resa är han mer mammig än vanligt. Han hänger sig fast i kläderna och sträcker armarna mot mig för att bli buren. Lille plutten. Han vill gärna ha en gosestund på morgonen med lite fil att dricka i sängen, helst jämte mamma.
 
Allmänna tips
Dags att introducera gåvagnen för barnet som kanske redan rest sig upp och är på väg att lära sig gå. När det går stabilt blir det så småningom intresserat av att kunna dra saker i ett snöre efter sig. Att kunna banka föremål med en hammare på en så kallad bultbräda är trevligt, liksom att komma på hur man vrider och trycker på knappar för att åstadkomma olika effekter.
 
Nu vaknar intresset ännu mer för att konstruera. Låt ditt barn stapla bägare, eller runda genomborrade klot i olika färger på pinnar. Så småningom är det moget för riktiga byggen i lego.
 
Telefonen är intressant att tala i, och vid ett och ett halvt års ålder kan du se ditt barn duka fram för fika med en liten servis som du gör tillgänglig i plast.
 
Läs mer om var dag med barn