Vardag med William
William har sina små egenheter, just nu sover han lite oroligt igen och drömmer. När han vaknar och är riktigt ledsen vill han gärna komma över till våra sängar. Det får han oftast göra också. Vi funderar på att skaffa en riktig barnsäng till honom, och kanske några lådor/skåp.
 
Han leker gärna med sitt lego, och kör en tur med sin bil varje dag. Vi försöker så gott det går att ta oss ut och hitta på små saker så att han får aktivering och stimulans.
 
William har vid ett par tillfällen nu efter maten tagit ett knäckebröd i handen (han äter ofta bra och vill gärna ha en sista tugga i munnen när han lämnar bordet) och sedan själv slagit på TV och lagt sig till rätta i soffan mot kuddarna! Han gillar i övrigt inte att bara sitta framför tv:n, och det känns lika bra det.
 
Han har blivit duktig på att göra rörelserna till ”I ett hus vid skogens slut liten tomte tittar ut” och lyssnar gärna till ”Nyss så träffa jag en krokodil”. Han vill gärna att vi sjunger då och då. Häromdagen när han fick höra en skiva som han gillade. Då ”gick han loss” ordentligt! Han både sjöng och dansade! Nu tar han även ton på allvar och initierar bland annat sången ”bom, bom…” Det låter underbart. Den ”låta-ljud-sången” älskar han, liksom de andra ”visa-med-tecken-sångerna”.
 
Till mammas och pappas förtret har William fått för sig att det är intressant att se hur vatten, fil och gröt rinner ut ur muggen. Vi blir helt knäckta på hans beteende. Det är inte alls roligt att han gör så – ibland ser det ut att vara av missnöje, men oftast nog bara kanske av ren nyfikenhet? Och så glömmer han våra förmaningar från gång till annan om att ”absolut inte göra så!”.
 
Vi har haft ett fint väder i flera dagar nu och William har både fått färg och badvana. Han älskar vattnet och vattenlekar. Man måste passa på honom väl så att han inte tar för stora risker. Helst ska hink och spade vara med – eller ännu bättre andras saker finnas tillgängliga i vattenkrönet. Skönt för honom att få lufta sig naken när luften är så het! Vi försöker dock undvika de hetaste timmarna och solkrämen åker på till vilda protester ibland.
 
Det blir en del turer till parken. Nu har pappa börjat jobba och jag försöker att hitta rutiner för vår vardag. I parken hittar han många ganska jämngamla kompisar att leka med – eller vid sidan av rättare sagt. Det finns trehjulingar som han provar och ”månbilar” och andra större cyklar som man kan koppla vagnar till. Om de äldre barnen tillåter det så åker William gärna med på vagnen – varv på varv – det är bland det roligaste han vet. Vi sitter en del i sandlådan och bygger kakor. Han krossar dem med flit och säger ”oh nä”, oh nä”.
 
Han har blivit lite motsträvig och vill inte alltid vara snäll och följsam. Man får resonera med honom så går det bra för det mesta. Hemma vill han vara med och skura golv, diska och laga mat. Han babblar mycket och har börjat härma efter de ord som vi säger. För det mesta är han väldigt glad och alltid redo för glada upptåg och bus. Han vill gärna hoppa en omgång i sängen varje dag och leka ”bu”-leken med mamma. Annars är lego fortfarande en favorit som han både gör med glädje och behållning själv och tillsammans med mamma och pappa.
 
William använder favoritordet ”andra” till mycket. Äta andra brödet, andra frukten och sitta på andra platsen på gungbrädan. Lillemannen anstränger sig verkligen!
 
Som tur väl är möter vi många barn som är hos dagmammor i parken, annars är de flesta i hans ålder på dagis. Vi kommer att gå till en verksamhet för 1-2-åringar för att väga upp det.
 
William hjälper till med det mesta – vi lagar mat, städar och bakar kaka. Han har sitt eget förkläde på och får provsmaka så klart! När jag gjorde klyftpotatis gjorde han sin egen variant i kastrull – med kryddor och salt och vatten och ville sedan att det skulle bubbla på spisen.
 
Ibland är han lite motsträvig att få med uppför trapporna, men det är mest när han är trött. Vid några tillfällen har vi missförstått varandra – det är inte lätt. Han förstår så mycket, men ibland tycker han att en del saker ska hända på en gång – då hinner man inte varken ta på sig kläder eller äta mellis. Ska vi ut i parken så ska vi!
 
Han hoppar flera steg jämfota och snurrar eller går gärna i cirklar när han inte har något annat för sig. Han leker mer själv nu och hittar egna sysselsättningar när jag ska fixa med annat.
 
Ordförrådet växer, han härmas en hel del. När han ska eller har bajsat talar han om det. Kanske vill han göra det på pottan snart. För att ”åka” använder han sitt eget påhittade ord ”önna”. Han säger också ”tuta” om att åka tåg (tunnelbana).
 
När William blir förkyld är han ynklig både natt och dag – men försöker emellanåt att orka med som vanligt, men tålamodet och kraften tryter.
 
Nästan 2 år
William har nu lyckats att ta på sig ett par kortbyxor och en tröja helt själv. Han vill verkligen försöka – även med skorna och de långa byxorna och ibland även blöjan. Han har även lyckats trampa och få fart på trehjulingen. Han övar för fullt med att ”pampa” som han säger själv, på både månbilar och cyklar i parken.
 
Han är lite speciell i humöret. Det är så pinsamt att han slår när han blir arg. Och ont gör det i ansiktet. Jag försöker få honom att lägga av med det – men det är inte så lätt minsann. Å andra sidan är han duktig med att säga förlåt och klappa kinden efteråt. William har visat en del envisa sidor och något åt raseriutbrott, men för det mesta går det riktigt bra att bara tala honom till rätta, andra stunder tar gråten och frustrationen vid ett tag.
 
En väninna pratade om att hennes son börjat skrika högljutt och att det var det vi hade att vänta om en cirka 3 mån sådär. Det visade sig stämma bra. William ropar nu emellanåt i falsett.
 
I undre käken har två nya kindtänder börjat synas. Jag har länge sett att de andra tänderna trängts ihop något, men insåg ganska sent att det berodde på att nya kindtänder var på väg.
 
Vi pottränar, och William har faktiskt bajsat helt och hållet i pottan på egen begäran vid ett tillfälle. Vi får se hur det hela avancerar.
 
Det känns som om vi just kommit igenom en fas av orolig sömn. Ett tag sov William nästan jämt hos oss kändes det som. I vilket fall som helst så är nattsömnen bättre för oss alla nu.
 
Han leker mycket med nallen (som han kallar ”stoa nenne”), haren och Amadeus. De ska vara med överallt. Han placerar dem i mammas knä och ska sedan själv upp, eller på sin stol och ska sedan sitta där och trängas med dem. Ibland ger han dem mat. Det ser ut som om det är några av hans förberedelser på sitt kommande lillsyskon.
 
William får vara en del med farmor nu – eller ”Mammut” som han säger ibland. De trivs bra tillsammans och han busar och gosar med henne. Vi var hos kusin Daniel i helgen och han är också populär – de leker bra tillsammans. Sedan är det ”Ant” (Anton) och Simon från mammagruppen som är roliga att träffa. Att gå på sångstund och spela instrument är också skoj.
 
Spara minnen
Vill sitt barn ha mede sig ett speciellt gosedjur i sängen – eller kanske något annat föremål? Vad vill ditt barn gärna göra? Har det kompisar det uppskattar att träffa eller någon favoritbarnvakt?
 
Tips
I takt med att barnet närmar sig två år så återskapar det allt mer den vuxnes värld i ett eget miniformat. Låt det hjälpa dig med tvätten, disken, bakningen och matlagningen.
 
Låt barnet lära sig att hantera en liten bil som det kan köra genom att sparka med fötterna i marken. Hjälp det att ta sig uppför och nerför trappor - först med hjälp och sedan på egen hand. Introducera klättring uppför stegen/trappan till en rutschkana så att det sedan klarar denna övning själv under uppsikt. Ge det utrymme att under uppsikt i parken gå på egen upptäcksfärd - det kommer att hämta dig när det behöver din hjälp eller tröst.
 
Ta fram papper och penna och låt barnet upptäcka färgerna det kan åstadkomma – och så småningom cirklar och figurer.
 
I mötet med andra barn är det dags för den sociala träningen och det är du som vuxen som bäst kan lära barnet vilka samspelsregler som gäller.
 
Barn utvecklas i olika takt. En del är mer motoriskt färdiga och andra mer inriktade på att erövra språkets värld. Låt ditt barn få den tid det behöver för att utveckla en viss färdighet och ge det ärlig uppmuntran.
 
Även mindre barn gillar att testa rollekar. Det finns masker i tyg som kan förvandla en ett och ett halvt-åring till tiger eller hund, eller kanske ett spöke med ett täcke som mantel?!
 
Vardag med John
John är inne i en mamma-period och visar lite rädsla emellanåt om jag tar för i för mycket med rösten, eller något annat känns hotfullt. Han blev så ledsen när jag skulle gå iväg med storebror en gång och han inte fick följa med. Han uttrycker numera sin förtvivlan och gråt genom att hålla för munnen så att det verkligen syns hur synd det är om honom. Inatt var han vaken några timmar igen, tog över honom till mig, men inte somnade han för det. Till slut gav jag upp och gick därifrån. Så fick pappa ta över. Han hade troligen blivit överstimulerad under dagen och hade svårt att komma till ro. Han är nog känsligare för stimulans än jag tidigare trott. Jag ska försöka ordna lite lugnare stunder för honom. Det borde ju gå nu när storebror går på förskola några dagar i veckan och jag inte alltid behöver lämna och hämta honom.
 
Under en längre period har John stängt och öppnat dörrar. Han går gärna uppför trapporna själv och håller sig i räcket. Han gillar att fixa med lera, pilla med gubbar och måla. Han har fått en passion för duschen och att stå i vattenstrålen länge. Andra favoritsysselsättningar är att leka med bilar och försöka cykla trehjuling ute i parken. Han älskar rutschkanor. En annan egenhet han utvecklat är att samla. Helst ska han bära så mycket som möjligt i famnen.
 
John älskar att få delta i måltidsförberedelserna, så vi lagar ofta middagen ihop. Kanske borde man introducera att vi diskar tillsammans också? Han har blivit stora pojken med en starkt vilja. Jag måste markera var gränserna går väldigt tydligt. Om han inte ställer upp på att borsta tänderna till exempel så blir det heller ingen godnattsaga. Då han förstår det ångrar han sig och vi borstar fint och byter om. John vill gärna läsa den lite läskiga berättelsen om ”Pelles ficklampa” och det som gömmer sig i mörkret.
 
Vi går nu i en barngrupp för dans. Det känns fint att få ha den tiden bara med honom. Han flyger över golvet, galopperar runt i ringen som en ponny och snurrar och virvlar som ett löv.
 
Läs mer om var dag med barn