Barn är lek, skratt, äventyr och upptäckarglädje, fast i samvaron med dem tillkommer också en stor portion av trots, "jobbiga dagar" och allmän stress och krav på att räcka till.

De cirka fyrtio veckor som man väntar barn upplevs väldigt olika av kvinnor. Under samma graviditet kan man även som blivande mamma känna skiftande stämningar inför den uppgift som väntar. För de allra flesta framstår veckorna i mitten som de bästa – då man är lagom ”stor” och mår mindre illa. I takt med magens tillväxt får tankarna även olika fokus.

Den första tiden hemma efter en förlossning är ofta omtumlande. Kanske har du som kvinna redan varit vaken i ett par dygn med din bebis. Tiden passerar säkert i en annan rytm än du är van vid – med vakna perioder under natten, och sovstunder på dagen. Dina sysslor består i blöjbyten, amning eller flaskmatning, telefonsamtal med bekanta, besök och gratulationer, en och annan bok eller tv-stund, snabba duschar, missade klädbyten, och disk som du hoppas att någon annan ska ta hand om… Var beredd på att det kan ta tid – kanske några veckor – innan du har hittat något som liknar en normal vardag.

Ett månadsgammalt barn behöver fortfarande mycket stöd av din kropp, och iakttar gärna sin omvärld från en position i din famn. I takt med att motorik och syn förbättras kan man se hur barnet tar in allt mer av sin omvärld.

När barnet blivit några månader gammalt börjar det upptäcka sin kropp mer och mer. Det utvecklar en styrka att kunna vända sig från rygg till mage och tvärtom. Det tjocka dreglet från munnen talar om att det snart kommer växa ut en tand, förmodligen i underkäken.

Barn blir ofta nöjda i perioder då de lärt sig nya färdigheter. Samtidigt kan många barn vara gnälliga då de vill mer och komma vidare. För varje steg i utvecklingen så öppnas en ny värld – och nya möjligheter. Det är naturligtvis en enorm prestation för ett barn att från liggande ställning avancera till att kunna sitta, krypa, och så småningom börja gå. Glöm inte att hemmet är en lekplats med faror för ditt barn. Om några månader kommer det själv att välja vilket skåp det vill titta in i – om du inte har barnsäkrat det kan en sådan upptäcksfärd sluta illa.

Ettåringen tar sig fram själv och lyckas allt bättre i sin motorik. Nu börjar orden komma. Med din hjälp kan barnet lära känna sin omvärld och utforska sin kapacitet. Räkna med att springa efter och springa med!

Barnet växer och får säkert en ökad social kompetens, om än förhållandet till andra barn kan vara lite motsägelsefullt, med kramar och knuffar om vartannat. Det är mycket regler för det sociala samspelet som ska läras in. Barnens upptäckarbeteende kan också tidvis vara påfrestande.

Barn kommer i trotsålder när de är runt 2 år. Det har då upptäckt att det inte står ensam i universum och brottas med att det finns flera olika viljor, utöver den egna. Föräldrar kan uppleva fasen då barnet prövar dem till bristningsgränsen som väldigt jobbig. Men det är ett steg i utvecklingen som man bör se positivt på. Barnet håller just på att orientera sig om vem han eller hon är, och vad som är tillåtet. Glöm inte heller att det motstånd, och den självständiga vilja som barnet visar, är nödvändiga delar av utvecklingen för barnet. Någon gång under den senare delen av 2-årsåldern kommer barnet att ändra sig – det blir ett förskolebarn, mer mogen på flera sätt och lättare att resonera med. Samtidigt kommer allt fler personliga uttryck hos barnet fram.

Barnet är nu redo för nya utmaningar och vill vinna mer självständighet. Ett barns upptäckter kan även få vuxna att se saker på ett nytt sätt. Ofta får man också anledning att leka på nytt, kanske lekar som man glömt var så roliga!

En fyraåring är på många sätt ett kompetent barn. Det kan tala, uttrycka sig, och förvånar ofta sin omgivning med sina kluriga tankar, frågor och funderingar. Barnet vill ”vara stor”. Och det klarar mycket på egen hand, men kan till exempel inte krävas ta ansvar för sin egen eller andras säkerhet. Många föräldrar upplever att barnet kräver fler utmaningar, och att det har behov som behöver bli tillfredställda. Det är en tid av motsättningar på samma sätt som i andra utvecklingsfaser. Som förälder går man en balansgång mellan det man sätter gränser för och det man tillåter. Glöm inte att ett barn som strävar efter självständighet också har ett stort behov av trygghet.

Någon har sagt att ”få ett syskon” för ett litet barn kan jämföras med att en vuxen får finna sig i att mannen eller hustrun skaffar sig en extra partner: Någon som alltid kommer att finnas där, och som kräver att få lika mycket kärlek. En väninna till mig var noga med att förklara för sina barn att kärlekskontot är lika stort för alla barnen i familjen, och att det inte handlar om att de måste dela på ett gemensamt kärlekskonto. För varje barn som föds öppnas helt enkelt ett nytt.