I 15 år har Gunilla Källgren, psykolog inom mödra- och barnhälsovården i Mölndal, studerat vad intrycksflöde och tempo gör med våra barn. Hon menar att många som blir föräldrar idag har vanor som de tar med sig in i föräldraskapet och att detta påverkar familjesituationen. Inte minst i storstäderna.
- När man kommer från en intryckstät värld och har ett aktivt fritidsliv blir övergången från att ”bara vara vuxen” till att bli förälder väldigt påtaglig. I ett sådant samhälle är behovet av samlingsmöjligheter och mötesplatser med andra vuxna stort. Men det finns en risk att man fyller sitt eget behov maximalt och inte är medveten om vad barnet klarar av.
 

 
Man måste finna en balans mellan stimuli- och intrycksrika stunder och stunder av lugn och ro.
- Det är nog det största varje förälder har att ta ansvar för, menar Gunilla.
Hon värnar om att världen ska komma till barnet på ett hanterbart sätt - så att det kan bearbeta den.
- Det viktigaste är att barnet får en chans att utveckla en inre föreställningsförmåga. Den är ett redskap som hjälper barnet att ”få ihop världen” och skapar trygghet. I den ingår även fantasiförmåga.
- 2-3-åringar är inte ”färdigreflekterande”. De kan stå och ropa ”mamma, mamma” för att lösa en situation, men så sakteliga när barnet närmar sig skolåldern ska det kunna hitta rätt inne i sig själv. Hitta små svar på frågor.
- Det är därför stunder som ges för bearbetning är så viktiga. Då lagras det som har kommit till barnet, och den inre världen utvecklas - den som håller samman all kunskap.
 
Det optimala barnet
Gunilla menar att många känner krav på sig att skapa den optimala föräldern och det optimala barnet.
- Visst ska man ha ambitioner och visst ska man satsa, men finns det inte några gränser slår det tillbaka. Barnet orkar inte ta emot. Det behöver stimulans, men också lugn och ro för att bearbeta intrycken.
Det finns dock ett individuellt perspektiv.
- Man ska komma ihåg att barn är olika i hur de mottar världen och vad de klarar av.
 
Liksom som hos spädbarnet syns signaler när stimulansen varit för rik under en dag.
- Ingenting är roligt längre, dygnsrytmen förändras, barnet blir övertrött och visar tecken på oro.
När barnen är små är rytmen mellan stimulilika stunder och stunder av lugn och ro mer i balans. Barnet sover och tar pauser under dagen. Det behöver även äldre barn göra.
- Vi har kanske lättare för att lämna ett spädbarn ”i fred”, men bör på samma sätt låta det äldre barnet få stunder av ”fri lek”, och för att ”bara vara”.
- Vid sidan om aktiviteter ska det alltid finnas utrymme för ”icke rubricerad tid”. Leken är faktiskt en optimal möjlighet för barnet att ta hand om och bearbeta saker som har hänt. Om man tar borts barns fria lek tar man bort barnets möjlighet att bearbeta sin verklighet. Barn ska ha fria ”lediga” stunder. Låt det som finns där inne blomma, uppmanar Gunilla.
 
Ohälsa hos ofödda barn
I flera år har vuxenhälsan upptagit vår fokus då vi talar om de negativa följderna av stress i vårt samhälle. Gunilla menar att turen nu har kommit till de gravida.
- Från att ha studerat vuxna, och sedan barn och spädbarn vågar vi nu se hur mammans och föräldrarnas liv påverkar det ofödda barnet. Det är ett ”nytt” område som vi måste börja ta ansvar för inom mödrahälsovården.
Grundproblematiken kring stressrelaterad ohälsa faller tillbaka på frågan om vad som egentligen kan sägas vara ett gott samhälle för människan. Egentligen skulle hon behöva ta det lite lugnare än vad världen erbjuder.
- Ofta är förväntningarna i samhället annorlunda mot det vi egentligen önskar. Det är en sak vad jag som förälder inser, och en annan vad som är möjligt och vad som går ihop med samhällssystemet.
 
Gunilla menar att det inte kommer att finnas tillräckliga resurser att reparera de skador hos barn som kan uppstå av negativ stress.
- Antalet barnpsykologer kommer inte att räcka till. Det bästa vi kan göra är att förebygga. Därför finns det idag mer forskning och ett större intresse även för hur barn påverkas redan under graviditeten.
Flera föräldrar är öppna för att prata om de här frågorna.
- Jag upplever att de är angelägna att tala om hur vi lever, vilka som är konsekvenserna och vad vi kan förändra, säger Gunilla.
 
Barn vill mycket - det är normalt
I vissa utvecklingsskeden kan man som förälder uppleva att behovet av stimulans ökar hos barnet.
- När deras utvecklingsvilja är så maximal kan barn bli lite vilsna. Då är det viktigt att man styr upp och hjälper barnet att kanalisera sin kapacitet och vilja. Barn behöver en balanserad tillvaro.
 
Hur säger man ”stopp”?!
”Sitt och glo” lär Lena PH ha sagt till sina barn när de skulle varva ner efter dagis. Det är kanske inte den mest tacksamma rollen man har som förälder att behöva bromsa sitt barn.
- När en vuxen säger ”nu ska vi inte göra någonting, nu ska vi bara vara här” så blir det naturligtvis en del gnäll. Min erfarenhet är att när man bromsat stimulanspaketen utifrån blir det jobbigt för en stund, men sedan plötsligt lossnar det för barnet. Barnet får då tillgång till sin egen fantasi.
 
En del föräldrar känner också osäkerhet inför att det verkligen skulle vara nödvändigt att säga ”stopp”.
- Det finns en risk att föräldern ser ”drällstunder” som icke-fyllda-aktivitetsstunder då barnet inte får stimulans, eller upplever att barnet blir besvärligt i dessa stunder. Den förälder som vet och är säker på att barnet fått nog med stimulans står bättre ut med protester.
 
Det stora utbudet av aktiviteter och evenemang sätter stor press på barnfamiljer idag.
- Jag har varit med om att föräldrar presenterat hela smörgåsbordet för sina barn och att barnet själv sedan inte visat något eget intresse för någonting.
- Ofta är det föräldrarnas förväntningar på barnet som styr och inte barnets längtan. Den har inte alltid hunnit kommit på plats.
Därför bör föräldrar välja aktiveter för sitt barn i lagom doser.
- Av allt som finns att välja på ska man inte välja allt, utan det som passar sig själv och barnet bäst. Det en förälder mår bra av trivs oftast också barnet med.
 
Läs fler av Lekpaus artiklar