Sommarlov, hemma från Stockholm, fika och familj och mormors moster runt bordet i trädgården. Min förstfödda ville inte riktigt vara med och grät och gnydde och kunde inte komma till ro. Så jag tog bordsduken, band fast den runt mig och stoppade min dotter i den. Intill min kropp, kunde känna varje rörelse i henne, hålla runt henne utan att använda kraften till att bära. Låta henne vagga i min rytm, fysiskt skapa en enhet för oss.
 
En fysisk enhet
Hon och jag och så de andra. En så viktig erfarenhet för mig, snart 30 år sedan, hemma med mitt första barn, och en våg som utdelats av mödravården så jag kunde väga mitt barn efter varje mål. Och så moster Maja i trädgården, som tog kommandot. Bär henne nära dig! Det skulle ta två barn till och ytterligare 6 år innan jag på allvar förstod med vilken kvinnlig erfarenhet hon talade.
 
Jag fortsatte bära barnen, ömsom med "Bergans" bärstol, ömsom med den japansk bärselen som fanns i butiker över allt. Emellanåt i mina bordsdukar men aldrig riktigt komfortabelt. Så kom jag till Zambia. Det som hade varit ett krångligt pysslande med tyger hemma började nu bli riktigt hemvant och enkelt. Ett rektangulärt tygstycke i stället för en fyrkantig bordsduk. I varje zambiskt hem fanns mängder av dessa vackra tyger, en gånger två meter och smidigt i kvaliteten.
 
Bäst passform med smidigt tygstycke
Jag upptäckte när jag började bära på afrikanske kvinnors vis att det inte alls blev så tungt för min rygg som jag hade upplevt i Sverige. Min son var tre år och vi gick på dagsutflykt med matsäck och barn och grannar. Klippblock och djupa sprickor, stup och vassa kanter. Han satt på min rygg hela den dagen när vi klättrade. Jag var en normalspänstig människa men den anatomiska bekvämlighet som tyget ger, gör det möjligt att bära barnen långt upp i åldrarna.
 
Svajet som lätt kan komma i en bärsele märker du aldrig när du bär i ett smidigt tygstycke. Därför påverkas inte din egen balans av något som du bär utanför dig utan du kan lätt behålla kontrollen av din egen kropp.
 
Utveckla kroppsförnimmelse av ditt barns behov
Med min egen kropp lätt framåtlutad läggs barnet upp på ryggen och så knyter man fast det. Över ena axeln och runt ryggen. Nära, tätt och ändå kan barnet titta ut. Hela tiden i samspel mellan våra kroppar. Tusentals zambiska kvinnor som alltid bär sina barn med sig måste naturligtvis ha förstått hur enkelt man kan göra småbarnsåren. Det är bara att bära med sig barnet! Och med barnet så nära dig är du ständigt informerad och kan utveckla din egen kroppsförnimmelse av ditt eget barn. Vad betyder sträckningen i benet, huvudet som rör sig, munnen som börjar söka sig efter något? Tyngden i barnakroppen som gör att du förstår att nu är dags för vila. Sömnen som får komma när barnet övermannas, och lättar du så småningom på knutarna kan du också krångla dig ur och hänga upp barnet någonstans för att fortsätta sova i sin egen hängmatta.
 
Barnet får närhet för att våga sträcka sig ut
Anknytning, knyta an. Från den inre dialog modern haft i 9 månader, där varje dag i barnets liv rör sig under moderns hjärta övar hon nu upp sin egen huds känslighet för dialogen. Fortfarande med sitt eget hjärtslag nära. Samtidigt ger det barnet möjlighet att se sig ut över världen, så långt den nu sträcker sig för den nyfödda. En chans att också vara nära pappas hjärtslag och så småningom också andra viktiga personerna runt barnet. Den viktiga närheten för att våga sträcka sig ut mot det okända och försiktigt börja stå på sina egna ben. Intimitet och självständighet som ständiga följeslagare i mänskligt liv. Med en erfarenhet som har blivit införlivad i den egna kroppen – den trygghet som kroppslig närhet kan förmedla. En viktig period för barnet och samtidigt en chans för föräldern att få tillgång till och utveckla den sensuella upplevelsen av barnet. Att ge sig rätten och unna sig den njutning det är att vara tillsammans med en annan människa i dess resa in i den värld som vi alla delar. Att lära sig av barnets sakta utforskande och förundran över den jord vi lever på.
 
Närande, rofyllt och dialogbefrämjande - för båda
Efter mina viktiga år i Afrika och den kontakt det gav med en annan kultur kring barn fascinerades jag över bilderna på våra etnografiska museer där barn i sina tidiga år bärs av föräldrar världen över. Självklart! Så givande, närande, rofyllt och dialogbefrämjande - för båda. Där barnet får bli en självklar person i det liv föräldrarna lever. I stället för den barnvagn man alltför ofta ser idag med det riktigt lilla barnet framåtvänt mot den värld som är för stor att ta in i en så liten kropp och mamma eller pappa joggande bakom. Utan ögonkontakt med varandra, utan promenadens möjlighet till småprat och dialog om det liv som rör sig. Den utveckling som på många sätt har varit till gagn för barnen har samtidigt också ibland fjärmat oss från det självklara – barn är en del av livet – och skall levas med och inte för.
 
Att bära barnet i sjal som en trygghet och närvaro av viktiga vuxna för barnet blir samtidigt en möjlighet för den vuxne att utveckla och hitta sin egen icke-verbala kommunikation i nära relationer. Den vardagsnärvaro vi rör oss i, som samtidigt utgör den bakgrund i vilken vi träder fram som människor i det samhälle vi gemensamt formar.